Mot nya mål

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. En del hinner hända ändå och det är dags att sammanfatta och sätta ut nya mål.

Av de två mål jag hade satt upp för våren har jag klarat av det ena. Det andra inte.

Det första var att ta nästa bälte i karate. Än så länge är jag på ren nybörjarnivå, men den träningen är explosiv och med mycket koordination. Dessutom är det trevligt folk som tränar i klubben. Förra veckan var det gradering och jag klarade det jag skulle. Det orange bältet är mitt. Den här träningen vill jag inte vara utan och jag kommer att fortsätta med den ett bra tag till.

Det jag inte klarade var att springa Göteborgsvarvet under 2:20 Det blev 2:31. Nu har jag en hel uppsjö med ursäkter och anledningar som jag skulle kunna ta till för att ursäkta det. Flera av dem skulle kunna fungera riktigt bra. Nu gör jag inte det. Resultatet blev det det blev.

Med det som bakgrund känner jag mig alltså nöjd och missnöjd. Karaten kommer jag att träna de kvällar som träningen är med målsättningen att ta nästa bälte före nyår.

Löpträningen då? Hur ska jag göra med den? Vad vill jag och vilka mål ska jag sätta upp?

Egentligen är karateträningen den viktiga träningen för mig. Den är prio ett. Riktigt varför vet jag inte men jag trivs med folket i föreningen, den långsiktiga utvecklingen med tydliga mål och typen av träning.

Löpträningen blir ett bra komplement till den träningen. Det ger kondition och jag gillar långa träningspass. Att springa fort har jag aldrig varit intresserad av, mer av att komma in i ”flytet” i ett långt pass. Jag är också för tung för att springa fort.

Det kanske är här jag ska leta målsättningar. Där det känns lite obekvämt. Ett mål vore att kapa en halvtimme på Göteborgsvarvet nästa år. Det känns som ett ganska tufft mål. För att klara det skulle jag framförallt behöva bli lättare, kanske så mycket som 10 kilo. Att lätta 10 kilo och springa Göteborgsvarvet under två timmar vore en riktigt skön känsla. Frågan är om det är realistiskt? Det kommer att kräva mer och annan träning och att jag engagerar mig mer i vad jag käkar. Jag vet inte om jag är redo att ta mig an den målsättningen.

En sak som talar för är jag ska jag springa Stockholm maraton ihop med brorsan nästa år. En riktig satsning på löpträning och att bli lättare vore inte fel inför det.

Summa summarum. Målet för karateträningen är givet: Gult bälte före nyår. Målet för löpträningen är lite mer abstrakt. Jag ska fundera ett par dagar till.

En sommar på båten och mina mål

Mjaha, exakt så här mycket blev bloggat under sommaren. Det som skulle bli några dagars semester på båten blev istället drygt sex veckor, med undantag för bunkring och reparationer. Jag fortsätter blogga från och med idag.

Mina mål då?

Joho, inte så pjåkigt med tanke på att träningen uteblev förutom några enstaka ströpass. Viktmålet klarades precis och exakt. Jag väger nu de 109,2 kilo som jag satt upp som mål (Just den vikten räknade jag ut med en liten hemlig formel för att kunna klara önskad tid på 7,5 km).

Tiden på 7,5 km då? Nja nästan godkänt. Jag sprang samma varv som i början av semestern. Jag missade den uppsatta tiden med dryga minuten. Då stannade jag i och försig och pratade med bekanta utefter spåret. Nu är jag inte sån att jag drar av tiden, det vore fusk! Jag får helt enkelt ta smällen att inte ha klarat det uppsatta målet.

Hur kunde jag klara att gå ned i vikt och förbättra formen utan att egentligen träna? Jo, egentligen enkelt. LCHF kost.

På en segelbåt är det inte helt enkelt att käka sån mat när maten ska passa alla ombord. Men har man en gång vant sig med den här typen av mat så sker det ändå ett visst urval av det som åker in i munnen.

Vad finns då i kylskåpet som ger resultat? Se bilden ovan.