Bra på att träna, dålig på att blogga...

...bättre det än tvärt om.

Sista veckorna har det blivit 3-4 karatepass plus ett par andra träningspass i veckan. Sista månaderna är träningen något som jag längtar till, som ger mig energi. Inte riktigt tio timmar i veckan, men nästan!
Gött mos.

En Magnus Special!

Mitt eftermäle till omvärlden.

Lunchrestarungen i huset serverar riktigt goda hamburgare. Då inklusive pommes och bröd. Det är ju inte riktigt vad jag helst käkar.

Idag började jag rabbla –”Hej, jag skulle vilja ha…”, men kom inte längre än så. –”Jag vet, en Magnus special” sa leendet bakom kassadisken. Så här ser den ut.

Minnet är kort

I förrgår frös jag i skogen. Idag satt vi i värmen och enades om ett nytt vad för kommande helg: 30 km löpning från fredag morgon till söndag midnatt. Valfritt fördelat på sträckor och pass.

Den här gången tänker jag inte lyssna till fänriken och än mindre ge upp. Kanske att jag förbereder mig lite bättre också...

En riktigt god måndagsmorgon!

Morronfika och jag släntrar in. Hur gick det i helgen?

Hehe. Nu hade min utmanare inte sprungit en meter. Ursäkt? Burit en golfbag i fem timmar på en sumpig golfbana. Den hade jag inte hört förut. Den får nummer G 17 (G som i Golf och 17 för att ge sjutton i allt annat).

Genast framstår mitt lilla försök i ljus dager. Hedern i behåll!

Så kan det gå.

Skit i det blå skåpet

Det hela började på fredagsfikat.

Vi som välförtjänt springer en runda på fredagslunchen efter en arbetsvecka satt och berömde oss själva. Vi springer inte långt, mest för att ha något att se fram emot under veckan, att komma ut utanför kontoret, social samvaro och annat sånt.

En kollega som suttit och lyssnat kommer med kommentaren: Fyra km, vad är det? Borde ni inte springa 30 km under helgen? UTMANING!

Johodå, springer du så springer jag! Ok, gentlemens agreement och handskakning.

Sen började helgen gå, så som den alltid gör. Framemot söndag em kommer det lilla vadet krypande i sinnet. Det är bara att snöra på och ge mig ut. Lite vatten, dextrosol och en lånad midjeväska.

Första milen går bra. Allt flyter på. Jag njuter av att kunna sitta vid fikabordet i morgon och svara ja på frågan om jag fyllt min del. Fem km till flyter på. Nu börjar de vanliga små skavsåren ge sig till känna. När jag startade var det ljust och ganska varmt. Jag har letat mig utanför stan och utanför gatlyset. I skogen är det riktigt mörkt. Ute på fälten kommer kylan och biter. Skavsåren börjar tala högre. Det sista vattnet och dextrosolen går åt. Nu går det inte att stanna för iskylan och det börjar bli svårt att springa på grund av skavsåren. Marken är ojämn i mörkret. Med mobiltelefonen kan jag lysa upp stigen precis så där lagom så att jag inte snubblar. Efter en kvart är batteriet nere på reserv. "Nu har ni skitit i det blå skåpet" röt fänriken under en vinterövning i Arvidsjaur. Hans röst ekar mellan mina öron. Jag provar att ringa min utmanare för att höra efter hur långt han hunnit i helgen. Inget svar.

Just då ringer familjen. Ska vi hämta hem dig? Nej,nej,nej. Jo, men inte kan du springa sådär? Jag biter i skammen och accepterar. Jag har brutit en utmaning. Shitskijj. Det blev 22 kilometer i det värmlänska skogmörkret. Alltid något.

Yeaahooo..!

Den gångna veckans träning blev drygt tio timmar!

Den bestod av en blandning av cykling, karate och joggning. Det känns bra.

Lite chockstart av höstens träning blev det, men å andra sidan fanns behovet uppdämt. Sju veckor i sittbrunnen i segelbåten sätter sina spår runt magen. En hel sommar utan egentlig träning skapar ett visst sug.

Utmaningen blir att hålla i det här under hösten. Kommande vecka är lite knixig med tjänsteresor. Det blir till att planera.

71 km cykel

Inget märkligt med det om det inte vore för att Gustav, åtta år, hängde med. Vi tog en ultrasväng på cykel från Karlstad till Munkfors i lugnt tempo och med mycket fika. Vi stack iväg för att ha kul och det hade vi. Upplägget var att cykla så länge vi hade roligt, sen ringde vi på skjuts hem. Efter vägen handlade vi glass, korv och satt i medhavda brassestolar för att resonera. Just för att vi tog det lugnt slapp vi från dippar. Mellan 30 och 40 km kom Gustav på att han ville dansa och eftersom bergsprängaren var med var det bara att släppa loss. Efter ytterligare någon mil drog han ifrån farsan med en väldig fart. Istället fick jag sällskap av två blondiner som cyklade ifatt mig. Just det scenariot hade Gustav förutsett. När damerna gled upp vid min sida kom det mycket högljudda pruttljud från min walkietalkie som hängde i skärpet vid ryggslutet. Märkligt vad en ung människa orkar hitta på under en långtur. En varm skön kväll. Som Gustav uttryckte det "Vi gled vidare som två snöbollar genom den värmländska sommarskogen".

Övrig träning sker sporadiskt i sommar. Det blir heller inte så mycket bloggat då jag lever utan kalender, klocka eller dator under semesterveckorna. Jag blir flitigare till hösten.

3:40 blev det...

Förra veckans träning blev tre timmar och 40 minuter. Det mesta var jogg men ett inlinespass smög sig in.

Det är 6 h och 20 minuter kvar till 10h. En bit. Den här veckan är målet drygt fem timmars träning, under förutsättning att jag får vara frisk. Det finns en liten förkylning i faggorna, men den tänkte jag sova bort. Det brukar fungera bäst.

Tio timmar träning i veckan är målet. Dit kommer jag inte på ett tag, kanske under nästa år. I sommar kanske jag kan hålla mig mellan fem och sju timmar. Jag prövar några veckor på den nivån så får jag se hur det känns och om det är rimligt.

En tanke är ju förståss...

att göra som Åke Svensson säger. Att låta de tio timmarna i veckan vara träningstid. Inget annat, så som matlagning inräknad.

Från början hade jag svårt att sätta av tid att planera och laga bra mat. Det var för lätt att gå och rycka i luckorna i köket och äta det som fanns. Nu har jag i allafall fått lite ordning på det.

Att träna tio timmar i veckan, hur skulle det vara? Två pass karate med cykel till och från blir 4,5 timmar. Ett extra pass karate på det och drygt hälften är avklarat. Om jag sen springer två pass måste de tillsammans vara 4,5 timme. Det är lite för mycket.

Jag kan springa 2,5 timmar i veckan. Då återstår två timmars träning. Vad skall jag göra med den träningstiden? Ett pass styrketräning kanske? Mer mer då?

Det hela känns inte riktigt helt stabilt. Jag ska fundera ett tag till.

Idag sprang jag till obs! och köpte rosor och choklad till "mamma" på morsdag. Alla inköp behöver inte göras med bil.

Mot nya mål

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. En del hinner hända ändå och det är dags att sammanfatta och sätta ut nya mål.

Av de två mål jag hade satt upp för våren har jag klarat av det ena. Det andra inte.

Det första var att ta nästa bälte i karate. Än så länge är jag på ren nybörjarnivå, men den träningen är explosiv och med mycket koordination. Dessutom är det trevligt folk som tränar i klubben. Förra veckan var det gradering och jag klarade det jag skulle. Det orange bältet är mitt. Den här träningen vill jag inte vara utan och jag kommer att fortsätta med den ett bra tag till.

Det jag inte klarade var att springa Göteborgsvarvet under 2:20 Det blev 2:31. Nu har jag en hel uppsjö med ursäkter och anledningar som jag skulle kunna ta till för att ursäkta det. Flera av dem skulle kunna fungera riktigt bra. Nu gör jag inte det. Resultatet blev det det blev.

Med det som bakgrund känner jag mig alltså nöjd och missnöjd. Karaten kommer jag att träna de kvällar som träningen är med målsättningen att ta nästa bälte före nyår.

Löpträningen då? Hur ska jag göra med den? Vad vill jag och vilka mål ska jag sätta upp?

Egentligen är karateträningen den viktiga träningen för mig. Den är prio ett. Riktigt varför vet jag inte men jag trivs med folket i föreningen, den långsiktiga utvecklingen med tydliga mål och typen av träning.

Löpträningen blir ett bra komplement till den träningen. Det ger kondition och jag gillar långa träningspass. Att springa fort har jag aldrig varit intresserad av, mer av att komma in i ”flytet” i ett långt pass. Jag är också för tung för att springa fort.

Det kanske är här jag ska leta målsättningar. Där det känns lite obekvämt. Ett mål vore att kapa en halvtimme på Göteborgsvarvet nästa år. Det känns som ett ganska tufft mål. För att klara det skulle jag framförallt behöva bli lättare, kanske så mycket som 10 kilo. Att lätta 10 kilo och springa Göteborgsvarvet under två timmar vore en riktigt skön känsla. Frågan är om det är realistiskt? Det kommer att kräva mer och annan träning och att jag engagerar mig mer i vad jag käkar. Jag vet inte om jag är redo att ta mig an den målsättningen.

En sak som talar för är jag ska jag springa Stockholm maraton ihop med brorsan nästa år. En riktig satsning på löpträning och att bli lättare vore inte fel inför det.

Summa summarum. Målet för karateträningen är givet: Gult bälte före nyår. Målet för löpträningen är lite mer abstrakt. Jag ska fundera ett par dagar till.

De mest ansträngande träningspassen…

…är de första efter ett uppehåll eller sjukdom. Kroppen är ovan, det knakar i leder, gör ont och det känns som om något ska gå sönder.

Idag körde jag igång efter ett uppehåll om drygt två veckor på grund av en RIKTIG bonnförkylning. Vi män blir ju som bekant förkylda på riktigt. I slutet av den träningsfria tiden hade längtan och abstinensen efter träning mer övergått i lättja. Jag kom på mig själv med att gå och dra fram ursäkter för att slippa träna. Jag visste ju att det skulle kännas.

Dagen till ära hade övriga karategänget just genomfört ett karateläger. Vår Sensei sammanfattde det hela med ”Jag höll på att tuppa av. På riktigt. Inte bara som det kändes”. Med den känslan och inspirationen körde han igång dagens träning. Hit kom jag efter ett träningsuppehåll.

I morgon kommer jag att ha träningsvärk.

Förkylt!

En riktigt dunderförkylning. Utan träning kryper det i benen. Jag passar på att göra annat, tex hitta nya recept och planera veckomatsedlar.

Köp skor billigt / för halva priset Del 2

Rätt storlek, rätt färg, rätt årgång, rätt pris och rätt modell. Skorna som jag beställde har kommit. De kom samma vecka som jag beställde dem. Allt stämmer och jag är nöjd.

Så här kommer jag att köpa mina skor framöver och jag kommer att rekommendera andra att göra likadant. Det var enklare än jag hade föreställt mig. Det jag funderade över innan jag beställde var om det var säkert att handla med kreditkort på nätet, hur mycket frakten skulle kosta, varför fler inte handlar så här och om det fanns något fuffens bakom.

Innan jag handlade med kreditkortet över nätet så frågade jag banken hur de såg på saken. Tvärt emot vad jag hade trott så såg min bankkontakt inga hinder med den här typen av köp. Genom att handla med kreditkortet finns tydligen också ett skydd för mig som konsument, som inte finns med rena betalkort. Den bank jag använder har ett system där kreditkortets chip och koddosa används vid nätköp. Jag kände mig säker på betalningsöverföringen när jag beställde.

Frakten framgick inte direkt på hemsidan. Det går att gå in på Royal Mails hemsida och se vad det kan kosta. I slutet av beställningsprocessen kom dock fraktkostnaden fram och jag visste exakt vad frakten skulle kosta innan jag gjorde beställningen.

Vetskapen om att det går att handla så här har funnits i löparkretsar ganska länge. Det framgår inte minst i olika diskussionstrådar i löparforum på nätet, tex jogg.se. Däremot verkar det vara mindre vanligt bland ”vanligt folk”. Jag har flera kollegor och vänner som har tränat och tävlat länge som inte känt till eller använt sig av den här möjligheten. En vanlig kommentar är att det känns otryggt att handla utomlands med kreditkort över internet. Jag ville heller inte få hem en gråsten i paketet. Innan jag beställde så hörde jag mig för med dem som hade erfarenhet av företaget jag beställde från, litade på att det som Råd & Rön rekommenderade var någorlunda tryggt och läste på ”trådar” i olika löpforum på nätet.

Nu när skorna är i handen och den sammanlagda kostnaden är mindre än halva butikspriset i Sverige (Inklusive flygfrakt!) så kan jag inte annat än rekommendera andra att göra likadant. En fördel att att det blir billigare att köpa skor. En annan är att priserna i butikerna borde påverkas om tillräckligt många handlar så här.

Köp skor billigt / för halva priset

Det finns en möjlighet att köpa träningsskor för halva priset jämfört med vad handeln i Sverige erbjuder. Det är enkelt och alla kan handla så. Strunta i de dyra svenska butikerna och handla på nätet inom europa från tex England. Kolla in startfitness.co.uk

Nu när snön smälter blev det dags för mig att köpa nya träningsskor för årets träning. Så vad gör jag? Jo, jag börjar klämma och känna i de vanliga sportbutikerna där jag brukar handla. Jag har alltid trivts med Asics 21XX och i år heter den 2160. Förutom den färg som finns för året, finns den oftast också i svart. Det är den jag siktar in mig på. Den kostar 1600:- i handeln.

En större kedja erbjuder därutöver också möjligheten att beställa via webben och sen hämta ut skorna i affären med ett något reducerat pris. Övriga butiker är rätt så homogena i sin prissättning, både i butik och på webben. I Karlstad där jag bor är det svårt att hitta ett par 47:or i butikshyllan. Jag vill gärna prova skorna innan jag köper. Ska de dessutom vara svarta så går det inte att hitta några här.

Nu hade jag en tjänsteresa till Kungliga huvudstaden. Sagt och gjort, jag gick in på Löplabbet. På Kungsgatan fanns inte rätt storlek, men på S:t Eriksgatan fanns ett par som las undan. Jag tog mig dit och skorna fanns!

Det var lite folk i butiken så jag snörde på skorna och fick löpstegen filmade i sedvanlig ordning. De kändes bra och allt så bra ut i slowmotion. Det fick bli en investering i de här skorna.

Nu hade jag lite för bråttom. Av två skäl. Jag upptäckte bägge när jag kom hem.

Det ena misstaget jag hade gjort var att inte titta tillräckigt noga på vilken beteckning skon hade. Det var inte 2160 skon jag köpt. Det var en 2150, dvs förra årets sko, till priset av årets sko. Handlaren såg glad ut när jag gick. Att ringa till affären är meningslöst, det är ingen som svarar. Så var det att handla på Löplabbet.

Det andra var att jag hade lite för bråttom. Det fanns en tanke som gnagde i huvudet några dagar. På nätet finns en firma som importerar samma skor och säljer dem för ungefär 1000:-. Hur kan de klara det? Borde inte jag kunna göra samma sak? Istället för att bara tänka ”Sverige” kanske jag borde tänka ”Europa”? Att beställa från ett företag utanför EU kan medföra tullar och annat, men inom EU borde ju funka?

I mitt webbsökande kom ett förvånande resultat på Google. Råd och Rön har redan tänkt klart i de här banorna. Här ifrågasätts starkt den prisbild som finns i Sverige och här finns också länkar till företag i England! Här är länken till Rån och Rön.

Klicka här för länk: Råd och Rön

Jag surfade runt på engelska webbsidor och letade priser, betalningssätt, konsumentskydd och fraktkostnader. De skor jag vill ha finns för £61.90 på startfitness.co.uk. De skickas rekommenderat med Royal Mail för £10, dvs totalkostnaden blir £71.90. I svenska pengar 735:- totalt. Kan det stämma? Jag kan få de skor jag vill ha hemskickade från England för mindre än halva priset, inkl frakt, än de jag handlade på Löplabbet. Dessutom får jag då årets modell och inte förra årets.

Det finns bara ett sätt att ta reda på det och det är att beställa. Jag har just skickat beställningen och leveransen ska komma inom 7-14 arbetsdagar. Jag återkommer med resultatet om/när skorna kommit. Är allt till belåtenhet kommer jag att handla så här i framtiden.

När jag väl lagt beställningen stämde jag av med några tränande individer hur de handlar skor. Inte alla men många handlar från samma engelska företag med kommentaren -"Då kan jag få 3-5 par skor till priset för ett par här". Deras erfarenheter vad goda.

Ps. Helt skiljs jag ändå inte från Löplabbet. Jag kommer att prova skor här även i framtiden, men köpet sker någon annanstans. Dåligt samvete? Nja, men då med tanke på de som limmat ihop skorna i Vietnam. De tjänar tydligen mindre per månad än vad jag sparar på att handla från England. I alla fall om jag får tro följande artikel:

Klicka för artikel från Råd och rön.

Mitt samvete säger mig att jag kanske borde hitta ett alternativt fabrikat, så att de som tillverkat de skor jag använder har det någorlunda rimligt. Kan en affär i Sverige visa mig ett sådant alternativ till en rimlig peng kanske jag kommer tillbaka helt och hållet. Ds.

/Magnus

Karatepass enligt plan!

Så här långt håller veckoplaneringen.

Mot nya vardagsmål och tack Brorsan!

Tack för sällskap på långpasset! Delad glädje är dubbel glädje och det är inte helt enkelt att hitta andra ”dårar” som vill ge sig ut på lite längre pass. Åtminstone inte i min klass. De flesta är betydligt snabbare och de som återstår har 37 skäl för att stanna hemma. Så än en gång tack för sällskap. Om fjorton dagar går samma resa igen!

Vinterns småjogg med Icebugs har varit nyttigt. Nu när grönbetet är tillgängligt i form av asfalt och skodonen kan bytas ut känns skillnaden gentemot förra årets uppstart. Utomhussäsongen är redan igång. Nu är det nio veckor kvar till Göteborgsvarvet och det är dags att höja träningsnivån något.

Jag har tränat tre eller ibland fyra pass per vecka. Nu skärper jag det till minst fyra pass per vecka, varav minst två ska vara löppass. Kanske tre någon gång emellanåt. En annan skärpning blir käket. Det får bli nyttigare käk i form lunchlåda fram till Göteborgsvarvet.

Hur ska jag klara det här då? Det kan tyckas vara enkla målsättningar men de ska hålla i längden och tiden måste finnas i vardagen. Min plan?

Jo, ett löppass får helt enkelt genomföras som ett morgonpass. Inte det längsta, utan ett med lagom många kilometer. För att kunna laga lunchlåda blir det till att planera veckans middagar och återgång till att genomföra de klassiska storveckoinköpen av livsmedel. Båda åtgärderna blir lite av disciplinfrågor, men med målet att utveckla formen som drivkraft borde det gå. Det här blir min utmaning mot mig själv fram till Göteborgsvarvet.

Kommande veckas träningsschema ser alltså ut så här:

Måndag: 1,5 h karate
Ondsdag: 1,5 h karate
Fredag MORGON: 8 km jogg
Söndag: 12 km jogg

Utmaningen den här veckan består i att planera och handla för att laga bra mat och att pallra mig upp på fredag morgon. Förhoppningsvis något som kan bli en vana så småningom.

Tjänsteresor och träning

Det senaste två veckorna har varit lite trixiga ur träningssynpunkt. Tjänsteresor har en förmåga att bryta vanor...

Jag är ändå rätt nöjd. Det har blivit tre pass per vecka med blandade träningsformer. Löpcoachen Håkan påminde diskret om att det emellanåt är trevligt med en löptur i andra städer och att få utforska nya vägar. Han bifogade några milrutter i Stockholm. Att ta med träningskläder på resorna är därför ingen börda.

Sagt och gjort. Det blev träning även på resorna. Så får det bli även i fortsättningnen.

Sportlov

Då ska man ju sporta. Här är mitt facit:

26 Februari 5,2 km jogg
1 Mars 5,2 km jogg
2 Mars 1,5 timme karate
4 Mars 17 km jogg
6 Mars 1,5 timme karate

Inte så illa av en gammal rodelåkare. Jag är rätt nöjd och det känns som jag stigit upp ur soffan kommit igång med träningen inför Göteborgsvarvet. Jag törs ge mig på att skärpa målet för den tävlingen. Förutom att ta mig runt så ska jag inte komma sist i brandmanna SM, som går som en del av loppet. Det räcker alltså att vara näst sist för att målet ska vara nått. Det borde gå!

Mer karate!

En och en halv timmes fight med hopp, slag och sparkar. Go träning.

Karatekväll

Teknikträning. Basic. Nyttigt

Simtävling och löpträning

Dagen inleddes med simtävling för barnen. För sonen var det första tävlingen över huvudtaget. Mycket spännande, mest för mor och far. Dottern har lite mer rutin. Så här är simning när det är som bäst: Mycket lek och lite allvar. Sen fortsatte dagen med simning av alla sorter och i många heat. Hett på många sätt. Den som tillbringat en dag i en överfull simhall vet. Jag var tvungen att kyla av mig på något sätt, så efter tävlingen drog jag helt sonika på Ice-bugsen och for ut på en spontan distansrunda. Minus tio Celsius och drygt 12 km. Svalt och skönt. En bra dag helt enkelt.

Whiskey flamberad oxfilé med grönpepparsås

Det här är en annan favorit! Dessutom mycket enkel och snabb att laga till.

Oxfilén är som bäst när den har legat till sig och blivit mör och mörkröd istället för ljusröd. Lyckligtvis så sammanträffar det med att datummärkningen börjar närma sig sista förbrukningsdag. Den här rätten lagas därför när det finns färsk svensk oxfilé på extrapris.

För att resultatet ska blir riktigt bra med möra köttbitar tar jag fram köttet i rumstemperatur ca 3-4 timmar innan det är dags att steka. Om filébitarna är rumsvarma när de läggs i stekpannan så blir de möra när de är stekta. Är de kalla när de steks så blir köttet segt.

Jag låter en rejäl bit smör smälta i en ganska varm stekpanna. Smöret får fräsa klart, då är stekpannan så het som jag vill ha den innan köttet läggs i. Jag börjar på hög värme, är det för kallt blir köttet mer kokt och torrt. Behövs det så sänks värmen efter hand. Köttet läggs i och får steka klart på ena sidan innan det vänds.

Nu är jag kräsen med hur genomstekt filén ska vara. Jag vill ha den så att den inte är röd eller rosa, men samtidigt inte seg. Det är inte helt enkelt, för stektiden däremellan är inte så lång. Jag låter köttet stekas till köttsafterna börjar bli synliga på ovansidan, då vänds köttet. Finns det någon som vill ha sitt kött rött så lägger jag i det när jag vänder mina bitar. Det vänds efter halva den tid som är kvar för ”mina” bitar.

När köttet är vänt så saltas och peppras det med lite vitpeppar. Vitpeppar och salt är egentligen de enda kryddor som behövs för att laga riktigt gott kött, men idag lyxar vi till det lite. Köttet saltas bara på den stekta ytan, inte på den råa sidan. Då kan saltet bidra till att köttet blir torrt. När den andra sidan är stekt så får den samma kryddning.

Nu till flamberingen. Det görs när köttet är färdigstekt för att tillföra smak. Det är enkelt och ger viss effekt vid middagsbjudningar. När köttet är färdigstek lyfts stekpannen bort från spisen och ställs på en bänk utan någonting ovanför. Jag gillar att flambera i rökig whiskey och väljer Laphroaig. Synd på whiskeyn? Heder till oxfilén! En äggkopp whiskey hälls i den heta pannan och precis efter det tänds ångorna på med en tändsticka. Den som gjort det förut vet att hålla undan händer och ansikte. Det framgår med allt önskvärd tydlighet varför köksfläkten, gardiner och annat brännbart inte skall vara ovanför stekpannan när det brinner. Låt det brinna klart och sätt tillbaks stekpannan på spisplattan med svag värme.

Nu tar jag bort eventuella stekrester som jag inte vill ha i såsen, häller i grädde och de krossade eller smulade grönpepparkornen. En klick dijonsenap och en knivsudd sambal gör nytta. Det hela blankas av med en klick smör och såsen rörs om utan att filébitarna dränks. Rätten är nu färdig att servera.

Den som känner sig osäker på att flambera och kryddning av gräddsåsen kan med fördel utföra det hela på falukorv några gånger för att öva upp färdigheten innan det riktiga köttet anrättas till festmåltiden. Whiskeyflamberad falukorv med grönpepparsås är inte fel det heller!

Vad kan serveras till? Jo, det finns mycket gott.

Rödlök i ugn: Skala och dela rödlökar. Lägg dem med den flata sidan neråt i en ugnsfast form och ringla över favoritoljan, gärna olivolja. Ställ in i ca 180 C varm ugn och låt stå där länge, tills de blivit genomvarma. Lite drygt 20 min kan vara lagom, prova dig fram. Nu smakar det inte lök utan lite mer sött. Hur gott som helst.

Enkel sallad: Tomat i bitar, hackad rödlök, färsk skuren mynta och lite hackad purjolök. Över det ringlas lite av favoritoljan.

De gäster som inte äter LCHF får hemgjord klyftpotatis. Skala potatisen och skär den i skivor. Lägg den på en plåt med ”ryggen” nedåt. Sätt in den i ugnen i 180-200 C i 20-30 minuter (Gärna samtidigt som rödlöken!). När den är klar ska den vara gyllenbrun. Ringla över lite olja, salta och strö över lite timjan.

Ett glas med rödvin av bättre kvalitet kommer väl till pass en sådan här kväll.

Ät och njut!

PS. Räknar du på ekonomin så finner du snart att fyra personer äter gott på det här sättet samtidigt som det blir billigare än om de äter varsin pizza! DS.

En skön jogg inför helgen

Efter arbetsdagens slut och att ha träningat ungdomar i simsportens ädla konst, var det skönt att jogga en stund inför stundande helg. Låt vara att det skedde vid åttasnåret en fredagkväll, turen lyste in helgen och utgjorde en mental gränslinje. Efteråt gick jag in i helgen med ett skönt bad.

Allt nog. Drygt fem kilometer i dubbdojjor.

Ibra i TV!

Ahhh... En kille med talang som tränar hårt.

Idag var Värmlandsnytt och filmade Ibra under träningen. Han man vunnit flera guld så har man. TV 4 var snabbare, klicka på rubriken ovan så kommer deras inslag.

I övrigt var träningen rätt hård idag. Möjligen slank vi andra med i bakgrunden i reportaget. Det blir kul att se. Ibra som är vältränad och så vi andra isterbukar intill honom...

Kataträning

En vanligt karatepass med fokus på kata helt enkelt.

En litet distanspass på vinterföre!

Nu var jag helt enkelt tvungen att ge mig ut på ett lite längre löppass. På med Icebugs och ut i solskenet. Knappa 13 km i maka tempo. Det kändes bra och ett sånt här pass ska jag försöka lägga in ett par gånger i månaden.

Mera kata!

Kvällens karateträning utgjordes av kataträning. Nu börjar jag komma in i mönstret för nästa kata. Ett gott pass.

Igen!

Liksom fredagskvällarna brukar söndagseftermiddagarna ägnas åt att träna andra. Under våren gör jag inte det och vips finns tid för mig själv att träna. En lite ovanlig känsla. Nästan som lite dåligt samvete blandat med frihet.

Alltnog. Jag joggade en timme. Återigen i lugnt tempo utan stress.

En fredagkväll!

Det var länge sedan jag tränade en fredagskväll. Jag brukar träna andra den här tiden. Nu fick jag chansen och drog ut på en liten runda. En dryg timmes jogg till loggen. Lagom tempo utan stress.

Karatekväll

Ikväll hade jag ingen lust alls att träna någonting alls. Hur det än var så drog vi igång och efter ett tag kom vi in i fightövningarna. Nu börjar vi blockera och slå tillbaka när en attack kommer. Det går inte att träna sånt utan 100 procent fokus (Tänker jag på annat en stund så märker jag det rätt snart) och träningslusten kom tillbaka. Konstigt att bli pigg av att träna ”slagsmål”, men så är det!

Ett bra pass, som var både mentalt och fysiskt krävande. Det avslutades med några kataövningar. Nu blir det till att vila ett dygn och käka bra mat innan veckans långjoggpass.

Jag ville, jag vore...

...ung och rask. Nu är jag inte det, men å andra sidan är jag rätt nöjd med mig själv ändå.

Det är bara det att det tar sån tid att lära in nya karaterörelser. Dessutom är 20-åringarna bra mycket snabbare när de rör sig. Jag är inte lika odödlig. Nog med gnäll. Jag hängde med hyfsat ikväll.

En och en halv timme kampsport till loggen.

Icebug - Varför kom inte jag på det här?

Min frustration är enorm att det inte är jag som står bakom de här skorna. Enkelt och genialt. Löparskor med dubbar. Dessutom är de väldigt sköna att springa i. Med ett litet tunt lager snö ovanpå is så finns både superfäste och lagom dämpning. Det är nästan skönare än att springa på sommaren. Dessutom svalkar det och det hela sker myggfritt.

Dryga 7 km jogg i lunktempo och solsken. Så här vill jag alltid ha det när jag tränar.

Bättre ett pass i skogen än tio i kalendern

En kort liten joggrunda inklämd mellan barnskjuts och middag. Knappa 4 km i avspänt tempo. Alltid något.

Domen från coachen!

Domen kom och den var enkel.

Med de mål jag satt upp för Göteborgsvarvet löd inriktningen för vårens träning så här: "Lägg fokus på mängdträning och gå ner fem kilo i vikt. Snabbhetsträningen behövs inte förran på slutet". I stort.

Jag köper det och har från och med nu den inriktningen för vårens träning. Lite knökigt då jag fortfarande prioriterar karate som nr ett och löpningen som nr två i min träning. Med lite tankearbete borde de båda ändå gå att kombinera. Det är ju trots allt inte någon elitsatsning som jag gör utan en helt vanlig motionärsgrej.

Det ska bli kul att träna mot mer konkreta mål. Trots allt är det nog så jag fungerar. Hade jag inte anmält mig till Göteborgsvarvet hade jag inte satt upp några konkreta mål. Utan konkreta mål hade jag inte börjat fundera på hur jag ska göra. Utan de tankarna hade jag fortfarande inte haft någon inriktnign eller plan. Det är inte så dumt att sätt upp mål ändå.

Dagens träning: En och en halv timme karate.

Japp, nu har jag en egen coach

Håkan nappade. Jag beskrev mina mål och mina förutsättningar. Han kom direkt med konkreta idéer om träning. Han vill ha lite pulsdiagram och annat för att ge mer handfasta råd. Det ska han få.

Kvällens träning: En och en halv timmes Karate-fight.

Jaha, då är det dags för Göteborgsvarvet

Hur ska jag ta tag i det här då?

Jag utgår från dagsläget. Jag tränar 3-4 pass i veckan och då mestadels karate kompletterat med ett ströpass löpning eller simträning. Jag vet vilken tid jag vill ha på Göteborgsvarvet och hur fort jag springer idag. Jag vet också att jag är uthållig, men inte så snabb.

Hur ska jag lägga upp träningen? Vilken träning är rätt för mig?

Det enklaste vore att greppa ett program på marathon.se och följa det. Det har jag gjort förr. Jag vet också hur det slutar. Jag springer de pass som är roliga och ”råkar” få hinder för de tråkiga mer teknikbetonade passen. En stor anledning är att jag är osäker på vilken typ av träning som är rätt för mig och hur teknikövningarna ska genomföras. Då är det svårt att hitta den där extra motivationen.

Jag behöver alltså någon som kan hjälpa mig. Någon som jag litar på, som har erfarenhet och som vill ge råd. Var hittar jag någon sån person? Efter lite tankeverksamhet trillade polletten ner. Det borde inte vara så svårt. Håkan. Håkan på jobbet. Han har tagit tag i sin löpning och har hållit på några år. Jag ska fråga honom. Vill han coacha är halva loppet sprunget.

Dagens träning: 1,5 timme blandade karateövningar.

Mer karateträning

1,5 timme till loggen.

Karate-fight

En och en halv timmes karateträning, idag med fokus på fight. Mycket hopp, slag och sparkar. Fotsulorna nöts och härdas av vridningarna mot gymnastiksalsgolvet. I morgon kommer jag att ha ont i fötter och ben.

Parfymtanter och rakvattentroll

Idag gick jag inomhus och ställde mig på löpbandet. Den första halvtimmen flöt på bra, men sen…
Först kom en i och för sig galant dam iförd Casallställ och Chanel No5. Mer av det sista än det första. Jag bytte löpband lite diskret. Friden varade i drygt tre minuter. Sen invaderades intilliggande band av en man i motsvarande mundering som damen. Jag snörvlade, nös och gav upp efter totalt 40 minuter. Cykelturen hem förlängdes med några extra km istället.

Karate teknik

Utan att vara riktigt återhämtad från måndagens pass genomfördes ett bra teknikpass blandat med fightövningar. Jag blev rejält trött.

Jediteknik

Kvällens karatepass bestod av en och en halv timmes studs- och hoppövningar avslutade med styrkeövningar.

Skidvecka i fjällen!

En bonusvecka med skidåkning och trevligt sällskap! Så kan det gå när man har bra vänner. Utan att egentligen ha tänkt vara lediga i julhelgen kom hela familjen med kort varsel att vara det genom lite kombinerad flex- och kompledigt. Vad göra? Just då ringde telefonen.
-”Om vi vill följa med till Trysil en vecka”?

Mycket skidåkning på alla ledder. En hel vecka med aktiviteter utomhus. Kan det bli bättre?