Yeaahooo..!

Den gångna veckans träning blev drygt tio timmar!

Den bestod av en blandning av cykling, karate och joggning. Det känns bra.

Lite chockstart av höstens träning blev det, men å andra sidan fanns behovet uppdämt. Sju veckor i sittbrunnen i segelbåten sätter sina spår runt magen. En hel sommar utan egentlig träning skapar ett visst sug.

Utmaningen blir att hålla i det här under hösten. Kommande vecka är lite knixig med tjänsteresor. Det blir till att planera.

En tanke är ju förståss...

att göra som Åke Svensson säger. Att låta de tio timmarna i veckan vara träningstid. Inget annat, så som matlagning inräknad.

Från början hade jag svårt att sätta av tid att planera och laga bra mat. Det var för lätt att gå och rycka i luckorna i köket och äta det som fanns. Nu har jag i allafall fått lite ordning på det.

Att träna tio timmar i veckan, hur skulle det vara? Två pass karate med cykel till och från blir 4,5 timmar. Ett extra pass karate på det och drygt hälften är avklarat. Om jag sen springer två pass måste de tillsammans vara 4,5 timme. Det är lite för mycket.

Jag kan springa 2,5 timmar i veckan. Då återstår två timmars träning. Vad skall jag göra med den träningstiden? Ett pass styrketräning kanske? Mer mer då?

Det hela känns inte riktigt helt stabilt. Jag ska fundera ett tag till.

Idag sprang jag till obs! och köpte rosor och choklad till "mamma" på morsdag. Alla inköp behöver inte göras med bil.

Karatepass enligt plan!

Så här långt håller veckoplaneringen.

Mot nya vardagsmål och tack Brorsan!

Tack för sällskap på långpasset! Delad glädje är dubbel glädje och det är inte helt enkelt att hitta andra ”dårar” som vill ge sig ut på lite längre pass. Åtminstone inte i min klass. De flesta är betydligt snabbare och de som återstår har 37 skäl för att stanna hemma. Så än en gång tack för sällskap. Om fjorton dagar går samma resa igen!

Vinterns småjogg med Icebugs har varit nyttigt. Nu när grönbetet är tillgängligt i form av asfalt och skodonen kan bytas ut känns skillnaden gentemot förra årets uppstart. Utomhussäsongen är redan igång. Nu är det nio veckor kvar till Göteborgsvarvet och det är dags att höja träningsnivån något.

Jag har tränat tre eller ibland fyra pass per vecka. Nu skärper jag det till minst fyra pass per vecka, varav minst två ska vara löppass. Kanske tre någon gång emellanåt. En annan skärpning blir käket. Det får bli nyttigare käk i form lunchlåda fram till Göteborgsvarvet.

Hur ska jag klara det här då? Det kan tyckas vara enkla målsättningar men de ska hålla i längden och tiden måste finnas i vardagen. Min plan?

Jo, ett löppass får helt enkelt genomföras som ett morgonpass. Inte det längsta, utan ett med lagom många kilometer. För att kunna laga lunchlåda blir det till att planera veckans middagar och återgång till att genomföra de klassiska storveckoinköpen av livsmedel. Båda åtgärderna blir lite av disciplinfrågor, men med målet att utveckla formen som drivkraft borde det gå. Det här blir min utmaning mot mig själv fram till Göteborgsvarvet.

Kommande veckas träningsschema ser alltså ut så här:

Måndag: 1,5 h karate
Ondsdag: 1,5 h karate
Fredag MORGON: 8 km jogg
Söndag: 12 km jogg

Utmaningen den här veckan består i att planera och handla för att laga bra mat och att pallra mig upp på fredag morgon. Förhoppningsvis något som kan bli en vana så småningom.

Sportlov

Då ska man ju sporta. Här är mitt facit:

26 Februari 5,2 km jogg
1 Mars 5,2 km jogg
2 Mars 1,5 timme karate
4 Mars 17 km jogg
6 Mars 1,5 timme karate

Inte så illa av en gammal rodelåkare. Jag är rätt nöjd och det känns som jag stigit upp ur soffan kommit igång med träningen inför Göteborgsvarvet. Jag törs ge mig på att skärpa målet för den tävlingen. Förutom att ta mig runt så ska jag inte komma sist i brandmanna SM, som går som en del av loppet. Det räcker alltså att vara näst sist för att målet ska vara nått. Det borde gå!

Ibra i TV!

Ahhh... En kille med talang som tränar hårt.

Idag var Värmlandsnytt och filmade Ibra under träningen. Han man vunnit flera guld så har man. TV 4 var snabbare, klicka på rubriken ovan så kommer deras inslag.

I övrigt var träningen rätt hård idag. Möjligen slank vi andra med i bakgrunden i reportaget. Det blir kul att se. Ibra som är vältränad och så vi andra isterbukar intill honom...

Igen!

Liksom fredagskvällarna brukar söndagseftermiddagarna ägnas åt att träna andra. Under våren gör jag inte det och vips finns tid för mig själv att träna. En lite ovanlig känsla. Nästan som lite dåligt samvete blandat med frihet.

Alltnog. Jag joggade en timme. Återigen i lugnt tempo utan stress.

En fredagkväll!

Det var länge sedan jag tränade en fredagskväll. Jag brukar träna andra den här tiden. Nu fick jag chansen och drog ut på en liten runda. En dryg timmes jogg till loggen. Lagom tempo utan stress.

Karatekväll

Ikväll hade jag ingen lust alls att träna någonting alls. Hur det än var så drog vi igång och efter ett tag kom vi in i fightövningarna. Nu börjar vi blockera och slå tillbaka när en attack kommer. Det går inte att träna sånt utan 100 procent fokus (Tänker jag på annat en stund så märker jag det rätt snart) och träningslusten kom tillbaka. Konstigt att bli pigg av att träna ”slagsmål”, men så är det!

Ett bra pass, som var både mentalt och fysiskt krävande. Det avslutades med några kataövningar. Nu blir det till att vila ett dygn och käka bra mat innan veckans långjoggpass.

Jag ville, jag vore...

...ung och rask. Nu är jag inte det, men å andra sidan är jag rätt nöjd med mig själv ändå.

Det är bara det att det tar sån tid att lära in nya karaterörelser. Dessutom är 20-åringarna bra mycket snabbare när de rör sig. Jag är inte lika odödlig. Nog med gnäll. Jag hängde med hyfsat ikväll.

En och en halv timme kampsport till loggen.

Icebug - Varför kom inte jag på det här?

Min frustration är enorm att det inte är jag som står bakom de här skorna. Enkelt och genialt. Löparskor med dubbar. Dessutom är de väldigt sköna att springa i. Med ett litet tunt lager snö ovanpå is så finns både superfäste och lagom dämpning. Det är nästan skönare än att springa på sommaren. Dessutom svalkar det och det hela sker myggfritt.

Dryga 7 km jogg i lunktempo och solsken. Så här vill jag alltid ha det när jag tränar.

Bättre ett pass i skogen än tio i kalendern

En kort liten joggrunda inklämd mellan barnskjuts och middag. Knappa 4 km i avspänt tempo. Alltid något.

Domen från coachen!

Domen kom och den var enkel.

Med de mål jag satt upp för Göteborgsvarvet löd inriktningen för vårens träning så här: "Lägg fokus på mängdträning och gå ner fem kilo i vikt. Snabbhetsträningen behövs inte förran på slutet". I stort.

Jag köper det och har från och med nu den inriktningen för vårens träning. Lite knökigt då jag fortfarande prioriterar karate som nr ett och löpningen som nr två i min träning. Med lite tankearbete borde de båda ändå gå att kombinera. Det är ju trots allt inte någon elitsatsning som jag gör utan en helt vanlig motionärsgrej.

Det ska bli kul att träna mot mer konkreta mål. Trots allt är det nog så jag fungerar. Hade jag inte anmält mig till Göteborgsvarvet hade jag inte satt upp några konkreta mål. Utan konkreta mål hade jag inte börjat fundera på hur jag ska göra. Utan de tankarna hade jag fortfarande inte haft någon inriktnign eller plan. Det är inte så dumt att sätt upp mål ändå.

Dagens träning: En och en halv timme karate.

Japp, nu har jag en egen coach

Håkan nappade. Jag beskrev mina mål och mina förutsättningar. Han kom direkt med konkreta idéer om träning. Han vill ha lite pulsdiagram och annat för att ge mer handfasta råd. Det ska han få.

Kvällens träning: En och en halv timmes Karate-fight.

Jaha, då är det dags för Göteborgsvarvet

Hur ska jag ta tag i det här då?

Jag utgår från dagsläget. Jag tränar 3-4 pass i veckan och då mestadels karate kompletterat med ett ströpass löpning eller simträning. Jag vet vilken tid jag vill ha på Göteborgsvarvet och hur fort jag springer idag. Jag vet också att jag är uthållig, men inte så snabb.

Hur ska jag lägga upp träningen? Vilken träning är rätt för mig?

Det enklaste vore att greppa ett program på marathon.se och följa det. Det har jag gjort förr. Jag vet också hur det slutar. Jag springer de pass som är roliga och ”råkar” få hinder för de tråkiga mer teknikbetonade passen. En stor anledning är att jag är osäker på vilken typ av träning som är rätt för mig och hur teknikövningarna ska genomföras. Då är det svårt att hitta den där extra motivationen.

Jag behöver alltså någon som kan hjälpa mig. Någon som jag litar på, som har erfarenhet och som vill ge råd. Var hittar jag någon sån person? Efter lite tankeverksamhet trillade polletten ner. Det borde inte vara så svårt. Håkan. Håkan på jobbet. Han har tagit tag i sin löpning och har hållit på några år. Jag ska fråga honom. Vill han coacha är halva loppet sprunget.

Dagens träning: 1,5 timme blandade karateövningar.

Mer karateträning

1,5 timme till loggen.

Parfymtanter och rakvattentroll

Idag gick jag inomhus och ställde mig på löpbandet. Den första halvtimmen flöt på bra, men sen…
Först kom en i och för sig galant dam iförd Casallställ och Chanel No5. Mer av det sista än det första. Jag bytte löpband lite diskret. Friden varade i drygt tre minuter. Sen invaderades intilliggande band av en man i motsvarande mundering som damen. Jag snörvlade, nös och gav upp efter totalt 40 minuter. Cykelturen hem förlängdes med några extra km istället.

Skidvecka i fjällen!

En bonusvecka med skidåkning och trevligt sällskap! Så kan det gå när man har bra vänner. Utan att egentligen ha tänkt vara lediga i julhelgen kom hela familjen med kort varsel att vara det genom lite kombinerad flex- och kompledigt. Vad göra? Just då ringde telefonen.
-”Om vi vill följa med till Trysil en vecka”?

Mycket skidåkning på alla ledder. En hel vecka med aktiviteter utomhus. Kan det bli bättre?

"För mycket tid med släkten"

, sa Emma på gymmet. Det var hennes anledning att umgås med skivstängerna.

"För mycket tid med julmaten", sa jag.

En timme på löpbandet. Rätt så skönt med ett avbräck mellan tallrikarna.

Vardagstramp

Hemma igen och in i vardagens lunk. Mellan alla ”Måsten” klämdes en timme jogg in på löpbandet. Alltid något.