Bälte ett!
Nu är man liksom invigd med graderingsrutial och allt.
Visserligen klarar klubbens sexåringar det här utan att fundera, MEN nu är jag 42. Det är skillnad. För den som tvivlar kan jag förklara. Klart är ändå att det känns större än jag trodde. Jag for iväg till träningen med vetskapen om att jag skulle gradera till rött bälte. Det var vilket träningspass som helst. Trodde jag. Tills jag stod där och det var just nu som hela höstens träning avgjordes.
Konstigt. Jag som är lugn vad som än händer. Jag har varit med om både det ena och andra i yrket och vet att jag reagerar med logik och resonemang i krissituationer. NU? Jag minns inte mycket av graderingen. En sak har jag lärt mig. Det är som Sensei Dag säger: "Karate kan man bara lära sig i Dojon". Det jag gjorde gjorde jag utan att tänka. Det gjorde det för att jag tränat det. Det går inte att tänka sig genom en gradering. Nu ska jag träna karate under våren.
/M
Grattis! Vad kul att du har fått ett nytt bälte!
SvaraRadera