Bild lånad från nätetIkväll var det premiär för konditionsträning inomhus. Visserligen genomförde Björn Ferry sin åkning i sträng kyla, men det är den unga eliten det. Jag som kommit en rejäl bit in i gubbåldern får vara öppen för andra alternativ och eftersom jag fått tre fribiljetter till ett nyöppnat gym så passade det att nyttja den första i kväll.
Brorsans bil stod utanför när jag kom och jag skulle skynda mig att parkera cykeln för att hinna in och träna med honom. Döm om min förvåning när jag letar cykelparkering. Det står cyklar lutade mot gaveln, lutade mot varandra, liggandes på marken bakom hörnet, det finns cyklar halvliggandes på bilparkeringen och cyklar placerade lite hur som helst intill entrén. Men inte en enda cykel är parkerad i cykelställ. För DET FINNS INGA CYKELSTÄLL. Normalt brukar jag inte lägga energi på cykelställsfrågor. Nu är det fråga om ett nyöppnat gym. Kommunen har byggt en ny cykelväg, belyst och plogad, och när jag kommer fram så är det liksom tomt. Vid ett gym. Dit folk åker för att träna. Med bil.
Jag smyger in hojjen bland de andra halvlutande fordonen. Just det ja, gymmet marknadsförs med parollen ”Fri parkering”. För bilar. Undrar om jag kommer att bli medlem här? Det verkar mysko redan innan jag kommit in. Dyker det upp ett schysst stabilt cykelställ där pållen går att låsa fast kanske jag kan omvärdera det hela.
Allt nog. Brorsan är där och ombytt. Vi ställer oss på varsitt löpband en halvtimme. Löpbanden är bra. Långa, noggrann hastighetsreglering, trevliga knappar, går att luta, allmänt trevliga och de är placerade en våning upp med utsikt. På så sätt står jag inne och springer samtidigt som jag ser snön och kylan utanför. Kanske inte så tokigt ändå. Njae, jag längtar ut. Det kan nog bli några bandpass i vinter, men jag kommer inte att längta hit. Jag passar på att försöka träna lite längre löpsteg.
Vi kör några styrkeövningar för mage, rygg och axlar. Det var kul att träna med brorsan. Det kommer jag att längta efter igen. Efter stretch var det skönt att sätta sig på cykeln och pinna hemmåt.
Brorsans bil stod utanför när jag kom och jag skulle skynda mig att parkera cykeln för att hinna in och träna med honom. Döm om min förvåning när jag letar cykelparkering. Det står cyklar lutade mot gaveln, lutade mot varandra, liggandes på marken bakom hörnet, det finns cyklar halvliggandes på bilparkeringen och cyklar placerade lite hur som helst intill entrén. Men inte en enda cykel är parkerad i cykelställ. För DET FINNS INGA CYKELSTÄLL. Normalt brukar jag inte lägga energi på cykelställsfrågor. Nu är det fråga om ett nyöppnat gym. Kommunen har byggt en ny cykelväg, belyst och plogad, och när jag kommer fram så är det liksom tomt. Vid ett gym. Dit folk åker för att träna. Med bil.
Jag smyger in hojjen bland de andra halvlutande fordonen. Just det ja, gymmet marknadsförs med parollen ”Fri parkering”. För bilar. Undrar om jag kommer att bli medlem här? Det verkar mysko redan innan jag kommit in. Dyker det upp ett schysst stabilt cykelställ där pållen går att låsa fast kanske jag kan omvärdera det hela.
Allt nog. Brorsan är där och ombytt. Vi ställer oss på varsitt löpband en halvtimme. Löpbanden är bra. Långa, noggrann hastighetsreglering, trevliga knappar, går att luta, allmänt trevliga och de är placerade en våning upp med utsikt. På så sätt står jag inne och springer samtidigt som jag ser snön och kylan utanför. Kanske inte så tokigt ändå. Njae, jag längtar ut. Det kan nog bli några bandpass i vinter, men jag kommer inte att längta hit. Jag passar på att försöka träna lite längre löpsteg.
Vi kör några styrkeövningar för mage, rygg och axlar. Det var kul att träna med brorsan. Det kommer jag att längta efter igen. Efter stretch var det skönt att sätta sig på cykeln och pinna hemmåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar