måndag 31 januari 2011

Jag ville, jag vore...

...ung och rask. Nu är jag inte det, men å andra sidan är jag rätt nöjd med mig själv ändå.

Det är bara det att det tar sån tid att lära in nya karaterörelser. Dessutom är 20-åringarna bra mycket snabbare när de rör sig. Jag är inte lika odödlig. Nog med gnäll. Jag hängde med hyfsat ikväll.

En och en halv timme kampsport till loggen.

2 kommentarer:

  1. Kul att du frågade om jag ville börja på karate, hade du frågat mig innan jag hittade boxingen så hade jag hängt på men nu är boxingen så kul att jag inte vill hoppa över en träning! Så har jag inte känt för någon träning på väldigt väldigt länge! /Svägerskan

    SvaraRadera
  2. Då blir det karate när du "boxat klart"
    /Magnus

    SvaraRadera