Hakkapelitta!

Ett långpass är förlösande, min kropp behöver det ibland, och idag skulle det ske!

Sinnet och moralen på topp när jag vaknar. Lite grejer att fixa först så träningen fick vänta lite. Laga frukost till gänget, städa garaget, vara lite barnvakt, byta däck på farsgubbens släpvagn, skotta snö från i natt både hemma och hos grannen. Lite puder bara. Det är inget hinder för en rejäl cykeltur. Jag suktar efter att få trampa en 3-4 timmar. Då börjar det snöa och det rejält! Bore utmanar.

Fega eller köra? Brasan eller rusket? Lösningen heter Hakkapelitta. Vinterdäck med dubb för hojjen. En kvarts arbete med att byta däck och sen frid och fröjd. Eftersom det hann bli mörkt ute (Jag var ju tvungen att kolla när Jon hoppade på Stadion) kompletterades cykelbelysningen men en CREE-lampa. Många Lux som får hundägarna att skrika i dikeskanten.

Kvällens tur gick genom stan och ut på NKLJ banan. Mörk oplogad cykelväg omgärdad av höga gamla granar. Det blev ett litet tvåtimmarspass i alla fall. På något sätt är det rätt mysigt att kämpa på när snön faller. Lundells låt gnagde mellan öronen.

När jag kom hem hörde jag att vissa andra hårdsatsande löparentusiaster satt inne och drack öl så här en lördagskväll med nederbörd. Det är ju nu som träningen är som roligast. Nästa helg blir det ett riktigt långpass!