onsdag 2 februari 2011

Karatekväll

Ikväll hade jag ingen lust alls att träna någonting alls. Hur det än var så drog vi igång och efter ett tag kom vi in i fightövningarna. Nu börjar vi blockera och slå tillbaka när en attack kommer. Det går inte att träna sånt utan 100 procent fokus (Tänker jag på annat en stund så märker jag det rätt snart) och träningslusten kom tillbaka. Konstigt att bli pigg av att träna ”slagsmål”, men så är det!

Ett bra pass, som var både mentalt och fysiskt krävande. Det avslutades med några kataövningar. Nu blir det till att vila ett dygn och käka bra mat innan veckans långjoggpass.

måndag 31 januari 2011

Jag ville, jag vore...

...ung och rask. Nu är jag inte det, men å andra sidan är jag rätt nöjd med mig själv ändå.

Det är bara det att det tar sån tid att lära in nya karaterörelser. Dessutom är 20-åringarna bra mycket snabbare när de rör sig. Jag är inte lika odödlig. Nog med gnäll. Jag hängde med hyfsat ikväll.

En och en halv timme kampsport till loggen.

lördag 29 januari 2011

Icebug - Varför kom inte jag på det här?


Min frustration är enorm att det inte är jag som står bakom de här skorna. Enkelt och genialt. Löparskor med dubbar. Dessutom är de väldigt sköna att springa i. Med ett litet tunt lager snö ovanpå is så finns både superfäste och lagom dämpning. Det är nästan skönare än att springa på sommaren. Dessutom svalkar det och det hela sker myggfritt.


Dryga 7 km jogg i lunktempo och solsken. Så här vill jag alltid ha det när jag tränar.

torsdag 27 januari 2011

Bättre ett pass i skogen än tio i kalendern

En kort liten joggrunda inklämd mellan barnskjuts och middag. Knappa 4 km i avspänt tempo. Alltid något.

onsdag 26 januari 2011

Domen från coachen!

Domen kom och den var enkel.

Med de mål jag satt upp för Göteborgsvarvet löd inriktningen för vårens träning så här: "Lägg fokus på mängdträning och gå ner fem kilo i vikt. Snabbhetsträningen behövs inte förran på slutet". I stort.

Jag köper det och har från och med nu den inriktningen för vårens träning. Lite knökigt då jag fortfarande prioriterar karate som nr ett och löpningen som nr två i min träning. Med lite tankearbete borde de båda ändå gå att kombinera. Det är ju trots allt inte någon elitsatsning som jag gör utan en helt vanlig motionärsgrej.

Det ska bli kul att träna mot mer konkreta mål. Trots allt är det nog så jag fungerar. Hade jag inte anmält mig till Göteborgsvarvet hade jag inte satt upp några konkreta mål. Utan konkreta mål hade jag inte börjat fundera på hur jag ska göra. Utan de tankarna hade jag fortfarande inte haft någon inriktnign eller plan. Det är inte så dumt att sätt upp mål ändå.

Dagens träning: En och en halv timme karate.

måndag 24 januari 2011

Japp, nu har jag en egen coach

Håkan nappade. Jag beskrev mina mål och mina förutsättningar. Han kom direkt med konkreta idéer om träning. Han vill ha lite pulsdiagram och annat för att ge mer handfasta råd. Det ska han få.

Kvällens träning: En och en halv timmes Karate-fight.

söndag 23 januari 2011

Jaha, då är det dags för Göteborgsvarvet

Hur ska jag ta tag i det här då?

Jag utgår från dagsläget. Jag tränar 3-4 pass i veckan och då mestadels karate kompletterat med ett ströpass löpning eller simträning. Jag vet vilken tid jag vill ha på Göteborgsvarvet och hur fort jag springer idag. Jag vet också att jag är uthållig, men inte så snabb.

Hur ska jag lägga upp träningen? Vilken träning är rätt för mig?

Det enklaste vore att greppa ett program på marathon.se och följa det. Det har jag gjort förr. Jag vet också hur det slutar. Jag springer de pass som är roliga och ”råkar” få hinder för de tråkiga mer teknikbetonade passen. En stor anledning är att jag är osäker på vilken typ av träning som är rätt för mig och hur teknikövningarna ska genomföras. Då är det svårt att hitta den där extra motivationen.

Jag behöver alltså någon som kan hjälpa mig. Någon som jag litar på, som har erfarenhet och som vill ge råd. Var hittar jag någon sån person? Efter lite tankeverksamhet trillade polletten ner. Det borde inte vara så svårt. Håkan. Håkan på jobbet. Han har tagit tag i sin löpning och har hållit på några år. Jag ska fråga honom. Vill han coacha är halva loppet sprunget.

Dagens träning: 1,5 timme blandade karateövningar.

onsdag 19 januari 2011

Mer karateträning

1,5 timme till loggen.

måndag 17 januari 2011

Karate-fight

En och en halv timmes karateträning, idag med fokus på fight. Mycket hopp, slag och sparkar. Fotsulorna nöts och härdas av vridningarna mot gymnastiksalsgolvet. I morgon kommer jag att ha ont i fötter och ben.

fredag 14 januari 2011

Parfymtanter och rakvattentroll

Idag gick jag inomhus och ställde mig på löpbandet. Den första halvtimmen flöt på bra, men sen…
Först kom en i och för sig galant dam iförd Casallställ och Chanel No5. Mer av det sista än det första. Jag bytte löpband lite diskret. Friden varade i drygt tre minuter. Sen invaderades intilliggande band av en man i motsvarande mundering som damen. Jag snörvlade, nös och gav upp efter totalt 40 minuter. Cykelturen hem förlängdes med några extra km istället.

onsdag 12 januari 2011

Karate teknik

Utan att vara riktigt återhämtad från måndagens pass genomfördes ett bra teknikpass blandat med fightövningar. Jag blev rejält trött.

måndag 10 januari 2011

Jediteknik

Kvällens karatepass bestod av en och en halv timmes studs- och hoppövningar avslutade med styrkeövningar.

söndag 9 januari 2011

Skidvecka i fjällen!

En bonusvecka med skidåkning och trevligt sällskap! Så kan det gå när man har bra vänner. Utan att egentligen ha tänkt vara lediga i julhelgen kom hela familjen med kort varsel att vara det genom lite kombinerad flex- och kompledigt. Vad göra? Just då ringde telefonen.
-”Om vi vill följa med till Trysil en vecka”?

Mycket skidåkning på alla ledder. En hel vecka med aktiviteter utomhus. Kan det bli bättre?

onsdag 29 december 2010

Obi one!

Bälte ett!

Nu är man liksom invigd med graderingsrutial och allt.

Visserligen klarar klubbens sexåringar det här utan att fundera, MEN nu är jag 42. Det är skillnad. För den som tvivlar kan jag förklara. Klart är ändå att det känns större än jag trodde. Jag for iväg till träningen med vetskapen om att jag skulle gradera till rött bälte. Det var vilket träningspass som helst. Trodde jag. Tills jag stod där och det var just nu som hela höstens träning avgjordes.

Konstigt. Jag som är lugn vad som än händer. Jag har varit med om både det ena och andra i yrket och vet att jag reagerar med logik och resonemang i krissituationer. NU? Jag minns inte mycket av graderingen. En sak har jag lärt mig. Det är som Sensei Dag säger: "Karate kan man bara lära sig i Dojon". Det jag gjorde gjorde jag utan att tänka. Det gjorde det för att jag tränat det. Det går inte att tänka sig genom en gradering. Nu ska jag träna karate under våren.

/M

måndag 27 december 2010

Karate inför gradering

Några få själar samlade under en och en halv timmes karateträning. Sista passet inför första graderingen. Jag passade på att köra teknikövningar från grunden.

Efter träningen fick det bli extra protein i form av rökt älgkött. Gott, nyttigt och ekologiskt.