LCHF vs Itrim, eller fett mot pulver

Jaha, då var det dags för nästa utmaning. Vem hinner först gå ner tio kilo? Träningen går hyfsat, men däremot har kosthållningen inte varit den riktigt förnämsta ur viktsynpunkt på sistonde. Lite för mycket kolhydrater. Det finns helt enkelt för mycket att klämma på ovanför byxlinnen. Samtidigt konstaterar en kompis i Stockholm samma sak. Vi kan kalla honom Micke (Han heter egentligen något annat, men är mer webbskygg än vad jag är) och håller till i trakterna av Täby. Så vad kommer två sådana kloka huvuden på tillsammans? Jo, just det. Vem vinner en tävling om att gå ner tio kilo? Båda har vi helt klart för oss vilken metod som är bäst. Jag tänker hålla mig till LCHF och öka träningen något. Micke är helt på det klara med att konceptet från Itrim är överlägset. Fett mot pulver. Tio kilo är lite trickigt. De första kilona kommer att gå relativt enkelt, de i mitten med någon ansträngning och de sista behöver riktigt engagemang. Det inser vi båda. I morgon bitti är det invägning!

Bra på att träna, dålig på att blogga...

...bättre det än tvärt om.

Sista veckorna har det blivit 3-4 karatepass plus ett par andra träningspass i veckan. Sista månaderna är träningen något som jag längtar till, som ger mig energi. Inte riktigt tio timmar i veckan, men nästan!
Gött mos.

En Magnus Special!

Mitt eftermäle till omvärlden.

Lunchrestarungen i huset serverar riktigt goda hamburgare. Då inklusive pommes och bröd. Det är ju inte riktigt vad jag helst käkar.

Idag började jag rabbla –”Hej, jag skulle vilja ha…”, men kom inte längre än så. –”Jag vet, en Magnus special” sa leendet bakom kassadisken. Så här ser den ut.

Minnet är kort

I förrgår frös jag i skogen. Idag satt vi i värmen och enades om ett nytt vad för kommande helg: 30 km löpning från fredag morgon till söndag midnatt. Valfritt fördelat på sträckor och pass.

Den här gången tänker jag inte lyssna till fänriken och än mindre ge upp. Kanske att jag förbereder mig lite bättre också...

En riktigt god måndagsmorgon!

Morronfika och jag släntrar in. Hur gick det i helgen?

Hehe. Nu hade min utmanare inte sprungit en meter. Ursäkt? Burit en golfbag i fem timmar på en sumpig golfbana. Den hade jag inte hört förut. Den får nummer G 17 (G som i Golf och 17 för att ge sjutton i allt annat).

Genast framstår mitt lilla försök i ljus dager. Hedern i behåll!

Så kan det gå.

Skit i det blå skåpet

Det hela började på fredagsfikat.

Vi som välförtjänt springer en runda på fredagslunchen efter en arbetsvecka satt och berömde oss själva. Vi springer inte långt, mest för att ha något att se fram emot under veckan, att komma ut utanför kontoret, social samvaro och annat sånt.

En kollega som suttit och lyssnat kommer med kommentaren: Fyra km, vad är det? Borde ni inte springa 30 km under helgen? UTMANING!

Johodå, springer du så springer jag! Ok, gentlemens agreement och handskakning.

Sen började helgen gå, så som den alltid gör. Framemot söndag em kommer det lilla vadet krypande i sinnet. Det är bara att snöra på och ge mig ut. Lite vatten, dextrosol och en lånad midjeväska.

Första milen går bra. Allt flyter på. Jag njuter av att kunna sitta vid fikabordet i morgon och svara ja på frågan om jag fyllt min del. Fem km till flyter på. Nu börjar de vanliga små skavsåren ge sig till känna. När jag startade var det ljust och ganska varmt. Jag har letat mig utanför stan och utanför gatlyset. I skogen är det riktigt mörkt. Ute på fälten kommer kylan och biter. Skavsåren börjar tala högre. Det sista vattnet och dextrosolen går åt. Nu går det inte att stanna för iskylan och det börjar bli svårt att springa på grund av skavsåren. Marken är ojämn i mörkret. Med mobiltelefonen kan jag lysa upp stigen precis så där lagom så att jag inte snubblar. Efter en kvart är batteriet nere på reserv. "Nu har ni skitit i det blå skåpet" röt fänriken under en vinterövning i Arvidsjaur. Hans röst ekar mellan mina öron. Jag provar att ringa min utmanare för att höra efter hur långt han hunnit i helgen. Inget svar.

Just då ringer familjen. Ska vi hämta hem dig? Nej,nej,nej. Jo, men inte kan du springa sådär? Jag biter i skammen och accepterar. Jag har brutit en utmaning. Shitskijj. Det blev 22 kilometer i det värmlänska skogmörkret. Alltid något.

Yeaahooo..!

Den gångna veckans träning blev drygt tio timmar!

Den bestod av en blandning av cykling, karate och joggning. Det känns bra.

Lite chockstart av höstens träning blev det, men å andra sidan fanns behovet uppdämt. Sju veckor i sittbrunnen i segelbåten sätter sina spår runt magen. En hel sommar utan egentlig träning skapar ett visst sug.

Utmaningen blir att hålla i det här under hösten. Kommande vecka är lite knixig med tjänsteresor. Det blir till att planera.

71 km cykel

Inget märkligt med det om det inte vore för att Gustav, åtta år, hängde med. Vi tog en ultrasväng på cykel från Karlstad till Munkfors i lugnt tempo och med mycket fika. Vi stack iväg för att ha kul och det hade vi. Upplägget var att cykla så länge vi hade roligt, sen ringde vi på skjuts hem. Efter vägen handlade vi glass, korv och satt i medhavda brassestolar för att resonera. Just för att vi tog det lugnt slapp vi från dippar. Mellan 30 och 40 km kom Gustav på att han ville dansa och eftersom bergsprängaren var med var det bara att släppa loss. Efter ytterligare någon mil drog han ifrån farsan med en väldig fart. Istället fick jag sällskap av två blondiner som cyklade ifatt mig. Just det scenariot hade Gustav förutsett. När damerna gled upp vid min sida kom det mycket högljudda pruttljud från min walkietalkie som hängde i skärpet vid ryggslutet. Märkligt vad en ung människa orkar hitta på under en långtur. En varm skön kväll. Som Gustav uttryckte det "Vi gled vidare som två snöbollar genom den värmländska sommarskogen".

Övrig träning sker sporadiskt i sommar. Det blir heller inte så mycket bloggat då jag lever utan kalender, klocka eller dator under semesterveckorna. Jag blir flitigare till hösten.

3:40 blev det...

Förra veckans träning blev tre timmar och 40 minuter. Det mesta var jogg men ett inlinespass smög sig in.

Det är 6 h och 20 minuter kvar till 10h. En bit. Den här veckan är målet drygt fem timmars träning, under förutsättning att jag får vara frisk. Det finns en liten förkylning i faggorna, men den tänkte jag sova bort. Det brukar fungera bäst.

Tio timmar träning i veckan är målet. Dit kommer jag inte på ett tag, kanske under nästa år. I sommar kanske jag kan hålla mig mellan fem och sju timmar. Jag prövar några veckor på den nivån så får jag se hur det känns och om det är rimligt.

En tanke är ju förståss...

att göra som Åke Svensson säger. Att låta de tio timmarna i veckan vara träningstid. Inget annat, så som matlagning inräknad.

Från början hade jag svårt att sätta av tid att planera och laga bra mat. Det var för lätt att gå och rycka i luckorna i köket och äta det som fanns. Nu har jag i allafall fått lite ordning på det.

Att träna tio timmar i veckan, hur skulle det vara? Två pass karate med cykel till och från blir 4,5 timmar. Ett extra pass karate på det och drygt hälften är avklarat. Om jag sen springer två pass måste de tillsammans vara 4,5 timme. Det är lite för mycket.

Jag kan springa 2,5 timmar i veckan. Då återstår två timmars träning. Vad skall jag göra med den träningstiden? Ett pass styrketräning kanske? Mer mer då?

Det hela känns inte riktigt helt stabilt. Jag ska fundera ett tag till.

Idag sprang jag till obs! och köpte rosor och choklad till "mamma" på morsdag. Alla inköp behöver inte göras med bil.

Mot nya mål

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. En del hinner hända ändå och det är dags att sammanfatta och sätta ut nya mål.

Av de två mål jag hade satt upp för våren har jag klarat av det ena. Det andra inte.

Det första var att ta nästa bälte i karate. Än så länge är jag på ren nybörjarnivå, men den träningen är explosiv och med mycket koordination. Dessutom är det trevligt folk som tränar i klubben. Förra veckan var det gradering och jag klarade det jag skulle. Det orange bältet är mitt. Den här träningen vill jag inte vara utan och jag kommer att fortsätta med den ett bra tag till.

Det jag inte klarade var att springa Göteborgsvarvet under 2:20 Det blev 2:31. Nu har jag en hel uppsjö med ursäkter och anledningar som jag skulle kunna ta till för att ursäkta det. Flera av dem skulle kunna fungera riktigt bra. Nu gör jag inte det. Resultatet blev det det blev.

Med det som bakgrund känner jag mig alltså nöjd och missnöjd. Karaten kommer jag att träna de kvällar som träningen är med målsättningen att ta nästa bälte före nyår.

Löpträningen då? Hur ska jag göra med den? Vad vill jag och vilka mål ska jag sätta upp?

Egentligen är karateträningen den viktiga träningen för mig. Den är prio ett. Riktigt varför vet jag inte men jag trivs med folket i föreningen, den långsiktiga utvecklingen med tydliga mål och typen av träning.

Löpträningen blir ett bra komplement till den träningen. Det ger kondition och jag gillar långa träningspass. Att springa fort har jag aldrig varit intresserad av, mer av att komma in i ”flytet” i ett långt pass. Jag är också för tung för att springa fort.

Det kanske är här jag ska leta målsättningar. Där det känns lite obekvämt. Ett mål vore att kapa en halvtimme på Göteborgsvarvet nästa år. Det känns som ett ganska tufft mål. För att klara det skulle jag framförallt behöva bli lättare, kanske så mycket som 10 kilo. Att lätta 10 kilo och springa Göteborgsvarvet under två timmar vore en riktigt skön känsla. Frågan är om det är realistiskt? Det kommer att kräva mer och annan träning och att jag engagerar mig mer i vad jag käkar. Jag vet inte om jag är redo att ta mig an den målsättningen.

En sak som talar för är jag ska jag springa Stockholm maraton ihop med brorsan nästa år. En riktig satsning på löpträning och att bli lättare vore inte fel inför det.

Summa summarum. Målet för karateträningen är givet: Gult bälte före nyår. Målet för löpträningen är lite mer abstrakt. Jag ska fundera ett par dagar till.

De mest ansträngande träningspassen…

…är de första efter ett uppehåll eller sjukdom. Kroppen är ovan, det knakar i leder, gör ont och det känns som om något ska gå sönder.

Idag körde jag igång efter ett uppehåll om drygt två veckor på grund av en RIKTIG bonnförkylning. Vi män blir ju som bekant förkylda på riktigt. I slutet av den träningsfria tiden hade längtan och abstinensen efter träning mer övergått i lättja. Jag kom på mig själv med att gå och dra fram ursäkter för att slippa träna. Jag visste ju att det skulle kännas.

Dagen till ära hade övriga karategänget just genomfört ett karateläger. Vår Sensei sammanfattde det hela med ”Jag höll på att tuppa av. På riktigt. Inte bara som det kändes”. Med den känslan och inspirationen körde han igång dagens träning. Hit kom jag efter ett träningsuppehåll.

I morgon kommer jag att ha träningsvärk.

Förkylt!

En riktigt dunderförkylning. Utan träning kryper det i benen. Jag passar på att göra annat, tex hitta nya recept och planera veckomatsedlar.

Köp skor billigt / för halva priset Del 2

Rätt storlek, rätt färg, rätt årgång, rätt pris och rätt modell. Skorna som jag beställde har kommit. De kom samma vecka som jag beställde dem. Allt stämmer och jag är nöjd.

Så här kommer jag att köpa mina skor framöver och jag kommer att rekommendera andra att göra likadant. Det var enklare än jag hade föreställt mig. Det jag funderade över innan jag beställde var om det var säkert att handla med kreditkort på nätet, hur mycket frakten skulle kosta, varför fler inte handlar så här och om det fanns något fuffens bakom.

Innan jag handlade med kreditkortet över nätet så frågade jag banken hur de såg på saken. Tvärt emot vad jag hade trott så såg min bankkontakt inga hinder med den här typen av köp. Genom att handla med kreditkortet finns tydligen också ett skydd för mig som konsument, som inte finns med rena betalkort. Den bank jag använder har ett system där kreditkortets chip och koddosa används vid nätköp. Jag kände mig säker på betalningsöverföringen när jag beställde.

Frakten framgick inte direkt på hemsidan. Det går att gå in på Royal Mails hemsida och se vad det kan kosta. I slutet av beställningsprocessen kom dock fraktkostnaden fram och jag visste exakt vad frakten skulle kosta innan jag gjorde beställningen.

Vetskapen om att det går att handla så här har funnits i löparkretsar ganska länge. Det framgår inte minst i olika diskussionstrådar i löparforum på nätet, tex jogg.se. Däremot verkar det vara mindre vanligt bland ”vanligt folk”. Jag har flera kollegor och vänner som har tränat och tävlat länge som inte känt till eller använt sig av den här möjligheten. En vanlig kommentar är att det känns otryggt att handla utomlands med kreditkort över internet. Jag ville heller inte få hem en gråsten i paketet. Innan jag beställde så hörde jag mig för med dem som hade erfarenhet av företaget jag beställde från, litade på att det som Råd & Rön rekommenderade var någorlunda tryggt och läste på ”trådar” i olika löpforum på nätet.

Nu när skorna är i handen och den sammanlagda kostnaden är mindre än halva butikspriset i Sverige (Inklusive flygfrakt!) så kan jag inte annat än rekommendera andra att göra likadant. En fördel att att det blir billigare att köpa skor. En annan är att priserna i butikerna borde påverkas om tillräckligt många handlar så här.

Köp skor billigt / för halva priset

Det finns en möjlighet att köpa träningsskor för halva priset jämfört med vad handeln i Sverige erbjuder. Det är enkelt och alla kan handla så. Strunta i de dyra svenska butikerna och handla på nätet inom europa från tex England. Kolla in startfitness.co.uk

Nu när snön smälter blev det dags för mig att köpa nya träningsskor för årets träning. Så vad gör jag? Jo, jag börjar klämma och känna i de vanliga sportbutikerna där jag brukar handla. Jag har alltid trivts med Asics 21XX och i år heter den 2160. Förutom den färg som finns för året, finns den oftast också i svart. Det är den jag siktar in mig på. Den kostar 1600:- i handeln.

En större kedja erbjuder därutöver också möjligheten att beställa via webben och sen hämta ut skorna i affären med ett något reducerat pris. Övriga butiker är rätt så homogena i sin prissättning, både i butik och på webben. I Karlstad där jag bor är det svårt att hitta ett par 47:or i butikshyllan. Jag vill gärna prova skorna innan jag köper. Ska de dessutom vara svarta så går det inte att hitta några här.

Nu hade jag en tjänsteresa till Kungliga huvudstaden. Sagt och gjort, jag gick in på Löplabbet. På Kungsgatan fanns inte rätt storlek, men på S:t Eriksgatan fanns ett par som las undan. Jag tog mig dit och skorna fanns!

Det var lite folk i butiken så jag snörde på skorna och fick löpstegen filmade i sedvanlig ordning. De kändes bra och allt så bra ut i slowmotion. Det fick bli en investering i de här skorna.

Nu hade jag lite för bråttom. Av två skäl. Jag upptäckte bägge när jag kom hem.

Det ena misstaget jag hade gjort var att inte titta tillräckigt noga på vilken beteckning skon hade. Det var inte 2160 skon jag köpt. Det var en 2150, dvs förra årets sko, till priset av årets sko. Handlaren såg glad ut när jag gick. Att ringa till affären är meningslöst, det är ingen som svarar. Så var det att handla på Löplabbet.

Det andra var att jag hade lite för bråttom. Det fanns en tanke som gnagde i huvudet några dagar. På nätet finns en firma som importerar samma skor och säljer dem för ungefär 1000:-. Hur kan de klara det? Borde inte jag kunna göra samma sak? Istället för att bara tänka ”Sverige” kanske jag borde tänka ”Europa”? Att beställa från ett företag utanför EU kan medföra tullar och annat, men inom EU borde ju funka?

I mitt webbsökande kom ett förvånande resultat på Google. Råd och Rön har redan tänkt klart i de här banorna. Här ifrågasätts starkt den prisbild som finns i Sverige och här finns också länkar till företag i England! Här är länken till Rån och Rön.

Klicka här för länk: Råd och Rön

Jag surfade runt på engelska webbsidor och letade priser, betalningssätt, konsumentskydd och fraktkostnader. De skor jag vill ha finns för £61.90 på startfitness.co.uk. De skickas rekommenderat med Royal Mail för £10, dvs totalkostnaden blir £71.90. I svenska pengar 735:- totalt. Kan det stämma? Jag kan få de skor jag vill ha hemskickade från England för mindre än halva priset, inkl frakt, än de jag handlade på Löplabbet. Dessutom får jag då årets modell och inte förra årets.

Det finns bara ett sätt att ta reda på det och det är att beställa. Jag har just skickat beställningen och leveransen ska komma inom 7-14 arbetsdagar. Jag återkommer med resultatet om/när skorna kommit. Är allt till belåtenhet kommer jag att handla så här i framtiden.

När jag väl lagt beställningen stämde jag av med några tränande individer hur de handlar skor. Inte alla men många handlar från samma engelska företag med kommentaren -"Då kan jag få 3-5 par skor till priset för ett par här". Deras erfarenheter vad goda.

Ps. Helt skiljs jag ändå inte från Löplabbet. Jag kommer att prova skor här även i framtiden, men köpet sker någon annanstans. Dåligt samvete? Nja, men då med tanke på de som limmat ihop skorna i Vietnam. De tjänar tydligen mindre per månad än vad jag sparar på att handla från England. I alla fall om jag får tro följande artikel:

Klicka för artikel från Råd och rön.

Mitt samvete säger mig att jag kanske borde hitta ett alternativt fabrikat, så att de som tillverkat de skor jag använder har det någorlunda rimligt. Kan en affär i Sverige visa mig ett sådant alternativ till en rimlig peng kanske jag kommer tillbaka helt och hållet. Ds.

/Magnus